Förskalv
REDUX
> Chang petade upp glasögonen på näsryggen med pekfinger och grimas. Vare sig efterbliven fullföljande förväntan var mamman tydligt mongo. Hon hördes över gården då det var dags för middag. I dålig syntetisk grön klänning och blommigt mönster lät ropen som anklagande skall eller kvidande vädjan. Han var betydligt äldre än oss andra och växlade öl och pizza mot att få vara med eller bli rasande våldsam. Pengarna slog han ur sin mamma då pappan var överraskande normal men viljelös. En tjej berättade att det gick att tjäna femhundra kronor med Chang och att de var några som gjorde det. Vi var väl tretton eller fjorton då.
REDUCTIO
> “Det är viktigt att det förknippas med en kostnad att mobba, det är så man stoppar det” säger en varm och förtroendeingivande röst på P1. “Precis,” svarar en lika bra, “jag försöker lära de som blir mobbade att vinna små vinster. Inte ge efter, inte skratta med, inte bli arg, gå därifrån. Öva blicken, den där som säger vad fjantig du är.” I skolans gång haglade orimliga klander och en hård bit i bakhuvudet. Ett skratt i falskt samförstånd och missat kast med liten boll rubbar ordning och tarvar beteendekorrigering. Ett huvudet kortare men ändå med stinn blick låser ursinnet i en örfil given och skammen i en mottagen brännande men inte kunna släppa blicken. Ett uppföljande slag en utmaning för att med brand bakom ögon utanför allt och ändå stabilt kunna yppa orden > >“Är du klar nu?”
REDUCTIO AD ABSURDUM
> "Det vore ju tragiskt om vi som älskar varandra inte skulle kunna hålla ihop det för att vi ärrats av vad andra gjort."