Jag överväger att lämna ort jag bor på nu och dra söderut. Kanske skulle jag slå mig ner i Skåne, starta företag i Helsingborg. Varför jag ska satsa på Helsingborg är oklart. Den staden är väl inte mer gynnsam än någon annan för nyblivna företagare, jag har då inte stött på några indicier som pekar i den riktningen hittills. Men ändå så är det som om någon röst inom mig manar på och propagerar för just Helsingborg. Rösten påminner lite om den där synska dvärgtanten i Poltergeist. Ni vet hon som säger ”Carol Anne don’t go into the light” eller hur repliken nu gick. Jag kommer inte ihåg det just nu av någon ytterst märklig anledning. I vanliga fall kommer jag alltid sådana saker. Ett tag kunde jag faktiskt hela dialogen till den fullkomligt genomusla Bruce Willisrullen Hudson Hawk (Höken är lös i svensk översättning). Jag har ingen som helst aning om varför just den praktkalkonen satt sig på min hjärna. Det kanske inte någon förklaring över huvud taget.

Dags för ett lyft. Jo, jag känner det. Något måste lyftas rejält snart. Lönelyft skadar väl aldrig men ett sådant fick jag faktiskt relativt nyligen. Nej, den här gången funderar jag på att göra ett pannlyft. Min panna har nämligen börjat bli alldeles för rynkig och skrynklig på sista tiden. Det duger helt enkelt inte längre, jag inte se ut så. Funkar inte med min image och den bild av mig själv som jag vill förmedla till allmänheten. Jag ska ju se ung ut, jag måste få göra det åtminstone några år till. Nu inser jag förstås att jag för eller senare måste förlika mig med att jag åldras precis som alla andra. Men inte just nu, just nu vill jag bara skjuta upp den saken så länge det bara är möjligt. Annars blir jag nog tokig tror jag. Eller inte tokig kanske, det kommer väl snarare handla om liten ålderkris som redan är på gång som säkert framgår av den här texten.

Jag har suttit hela dagen framför min dataskärm och spelat bingo på nätet för det tycker jag är väldigt roligt och det har blivit min nya hobby men problemet är att det kanske är lite för roligt för jag har märkt att andra sysslor blir lidande och det var till exempel ett bra tag sedan jag städade eller tvättade senast så jag har väl inga kläder att ta på mig snart vilket inte är så bra så det är nog dags för mig att gå ner till tvättstugan nu så att jag har rena kläder att sätta på mig. Man kan inte bara göra sånt som är roligt och en bra regel är att göra allt nödvändigt först och sedan syssla med det man tycker är roligt när allt annat är klart. Men det är enklare sagt än gjort märker jag men idag tänker jag i alla fall städa och tvätta.

Militärer, överlevnadsexperter, elitidrottare och personliga tränare brukar alltid säga att man orkar mycket mer än vad man tror. Jag kommer också ihåg ett program jag nyligen på teve där ett antal synnerligen vältränade individer fick prova på livet som soldat i ett specialförband som brittiska SAS eller Sydafrikas Recces (båda fyller tydligen samma funktion). Övningarna gick ut på sådana klassiska militärlekar som att springa omkring obehagligt långa sträckor i öknen eller djungeln med åttio kilo packning på ryggen. Samtidigt skulle de navigera rätt förstås och fort skulle allt gå också. Efter ett tag visade det sig att de här militärövningarna var för mycket även för en del av de mest härdade. Någon kollapsade rejält och en av yrkesmilitärerna fick användning för den HLR utbildning hade tydligen hade genomgått. Vad ville jag med den här utläggningen nu då? Jag vet inte faktiskt. Jo förresten. Under hela övningarna upprepade de här stenhårda militärerna att man orkar mycket, mycket mer än vad man tror egentligen. Men finns det inget sätt att mäta det? Kan man inte ta reda på hur mycket man står pall för utan att springa omkring i camouflagepyjamas på något vindpinat berg?